26/4

Ni vet när orden fastnar i halsen på en, man vill skrika ut det men är rädd för att känna sig dum. Då allting snurrar runt i huvudet utan att man kan få slut på det. När man är som mest hopplös. Man vet att det finns en utgång men man når den aldrig. Man kommer aldrig fram, man är helt tom men har svårt för att andas. När allt blir trångt att man kläms i ett hörn där ingen kommer en nära och man känner sig som mest ensam. Där sitter jag just nu..
Jag har vetat om att det gör ont, men min smärta är ofattbar. Ni vet när man önskar sig mirakel för en gångs skull för att kunna utföra något som man nu måste leva med. Att man har levt för dagen och när någonting väl är borta sitter man bara och önskar. Jag borde ha gjort det!
Tiden läker alla sår men ärren då? När ett sår inte har läkt innan det skadas om på nytt. På samma ställe. Det gör så ont att man nästan backar för allt som påminner om det, man börjar om men försiktigt och rädd.
Det enda jag önskar just nu är att jag aldrig hade behövt förlora någon som betyder så mycket för mig, utan att ha sett honom en sista gång. Ha sagt vad jag tycker om honom och hur mycket han betyder. Hur uppskattat han har varit och att han har en stor plats i mitt hjärta. Det gör så ont att inte ha sett honom en sista gång, inte ha sagt det jag har velat säga när jag nu vet att han är borta för alltid. Att jag aldrig har chansen igen.
Ni vet när man är helt slut i kroppen och inte har krafter att samla ihop sig, när ögonen svider att man bara vill somna men minnena dyker upp helatiden. Att man vill gå tillbaka i tiden och skratta tillsammans en enda gång till. Att man skulle göra vad som helst för att endast veta att han finns till även man inte kan ses. Bara det skulle räcka för att klara av saknaden. Men när personen inte alls finns och hans del i ditt liv känns mörkt att du vill fly ifrån, ja...
Du är min ängel nu och jag älskar dig oändligt.