De bästa citaten ur OP3A:s studenttal

Solen skiner och idag tar OP3A studenten!!! När vi startade nedräkningen i bloggen var det 140 dagar kvar och nu är dagen inne: den 4 juni 2009. Klockan 17:40 springer klassen ut.

Det är ingen lätt uppgift att välja de bästa citaten ur era studenttal, det finns så mycket jag vill ta med, men här kommer några av dem:
____________________________________
Det känns lite skrämmande att lämna "tonårslivet" och alla dessa underbara människor på skolan och börja i "vuxenlivet".

Vi har så många fina minnen tillsammans. I ettan var vi på läger i en grotta i Höör. Där hittade vi på så mycket. Vi hade t ex en tipsrunda mitt i natten. Det var så mörkt och ändå gav vi oss ut.

Tiden går så snabbt, men jag har ändå varit med om så mycket som har utvecklat mig som människa. Allt från jobbiga matteprov till att se kejsarsnitt och öppna sår. Jag svimmade hela två gånger på min första praktikdag!

Även om vi alla kanske inte har gått så bra ihop så har jag insett att vår klass har de största personligheterna.

Jag hoppas verkligen att alla här i min klass kommer att följa sina hjärtan och sina drömmar och satsa på en fantastisk framtid, för det är ni alla värda!

Till slut vill jag bara säga att hela livet är en skola och jag har mycket kvar att lära mig. Jag tackar alla mina lärare som jag har haft under mina år på gymnasiet.

Jag bytte program till något jag är intresserad av och det gick bra för mig under dessa tre åren. Jag kände tryggheten och lättnaden. Det var mitt intresse för Omvårdnadsprogrammet som gjorde att jag stannade kvar. Jag pluggade och visade mina gömda kunskaper.

Vad vill jag bli? Måste jag bestämma mig nu? Vad ska jag göra efter gymnasiet? Inget är obligatoriskt längre. Det är jag som bestämmer!

Många väljer att inte läsa vidare på högskola eller universitet, men jag har gjort det valet eftersom jag vill åstadkomma något med mitt liv - att bli socionom.

Förut gillade jag inte människor som behövde hjälp. De var svaga individer för mig, men nu efter dessa tre åren kan jag se att jag kommer att jobba med människor som behöver min hjälp.

Innan den första praktiken trodde jag inte att jag skulle klara av det, men det gjorde jag galant! Jag förstod att äldre människor är precis likadana som alla andra och att jag om en tid kommer att vara en äldre människa som en stackars flicka/pojke från ett omvårdnadsprogram ska ta hand om och mata osv.

Under rasterna brukar vårt klassrum förvandlas till en skönhetssalong där varje oönskat hårstrå plockas bort.

En upplevelse jag alltid kommer att bära med mig var när vi fick i uppdrag att rita varsin skiss som skulle målas upp på utvalda väggar i skolan. Mitt bidrag var en av de som lottades ut och blev målad. Ett litet spår av mig lämnas kvar i skolan, vilket alla här har gjort på olika sätt.

Kommunikation och samarbete har kanske inte varit vår starkaste sida i klassen, men vi har aldrig förlorat respekten för varandra.

Nu inför studenten känner jag att vi alla har mognat tillsammans och att vi vill se allt från den ljusa sidan och ta vara på det roliga. Trots att detta sker nu på slutet så är det ändå det bästa som har hänt oss under våra år.

Trots att vägen nu känns kort så är det inte riktigt slutet som gäller, detta är bara början, känner jag/... /Och jag lovar mig själv att aldrig sluta kämpa!

Jag vill tacka skolan för en sak och det är att den har gett mig möjligheter att kunna fortsätta in i framtiden. Även om jag inte vill erkänna det, så är det en viss osäkerhet att lämna allt det här. För skolan har varit en säkerhet under tre år, men nu helt plötsligt har jag ingen aning om vad som ska hända.

På studentdagen avslutar jag ett kapitel i mitt liv, men samtidigt påbörjar jag ett nytt. Ett kapitel som övergår från nutid till dåtid, då det vi har kvar är minnen som vi kan skratta åt och se tillbaka på.

Utan henne hade jag inte klarat mig hälften så bra som jag har gjort, och mina betyg hade varit så mycket sämre. Jag hade inte tvingat mig själv ur sängen på morgonen om det inte varit för henne, och jag hade inte tagit mina studier på lika stort allvar. Trots att hon använt sig av udda metoder som hade kunnat finslipas vet jag ändå att hon bara har velat mitt bästa och jag har gjort vad jag kan för att inte göra henne besviken. Kvinnan jag pratar om är min mamma, och det finns ingen jag lyssnar på eller respekterar som hon.

Jag kommer att sakna alla i klassen och de gångerna vi inte alls kom överens, alla bråk vi har haft. Alla de gångerna vi skällde ut varandra och snackade skit om varandra. Jag måste vara ärlig nu innan vi tar studenten så att jag är skuldfri innan jag går härifrån. Och tack för alla gånger ni har skrattat åt mina torra skämt.

OP3A betyder mycket och med dem har jag upplevt glädjen, sorgen och hoppet.

Jag vill tacka rektorn för hans fina leende. Alla lärare som har gett mig kunskaper som har utvecklat mig och som jag kan använda till att bygga min framtid. Jag vill tacka OP3A som jag alltid har tyckt om och som har en stor plats i mitt hjärta. SYV som alltid haft sin dörr öppen om man behöver information inför framtiden. Skolsköterskan som alltid tagit hand om en när man har varit i behov av hjälp.

Jag önskar från hela mitt hjärta att ni får ett skönt sommarlov. All lycka i framtiden och njut av er studentdag den 4 juni!

______________________________________

Jag börjar nästan gråta igen när jag läser era tal. Tack OP3A!
/Er svensklärare, Åsa