Hej.
Jag var inne på bilddagboken och kom av en ren slump in på en fjortonårig tjejs sida. Och jag ställer mig frågan, när blev samhället så jävla (ursäkta språket) kört i huvudet att det numera är okej att flasha med sina psykiska problem och ärriga armar? Jag förstår inte hur någon i världen skulle vilja visa det. Och ja, jag förstår att när det gäller vissa så är det ett rop på hjälp men helt seriöst, vissa är fan bara ute efter uppmärksamheten. Och dom får det! Jag blir om möjligt ännu mer ballögd när jag läser kommentarerna denna tjejen hade fått, massa positivt från sina vänner men alltid samma svar 'haha nej jag är så ful' 'nej jag är inget bra'. Över typ, två år. Är det så jävla svårt att inse att ens närmsta inte alltid är fulla av skit? Och detta var typiskt en sån tjej som man nästan kan känna att hon gör det enbart för att få positiv feedback. Herregud, det var en som hade berömt henne för att hon la ut bilder där hon skär sig! ndskvjdnkvjnbdkfv. Kom igen!
Bedömningen gick för övrigt dåligt, och min idiot till handledare tycker att jag ska ta igen på fredag också. När varken hon eller den andra är där. Nu ser vi meningen med det eftersom kommunikationen med dom jag har gått med står på noll. Jag är så upprörd att jag får ont i magen. Satans..
Däremot så skulle jag vilja prisa Kerstin, gud vilken lärare! Snacka om att bry sig. Till skillnad från en viss någon i en viss kurs vi hade förra året.. Har bara positivt att säga, och hon fick mig att må så mycket bättre.
Så för att sammanfatta detta fina inlägget, samhället är sär och Kerstin är jäkligt bra.
Hejdå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar