15 september 2008

Don't mess with me.


Ensamheten is the one and only, and it's always there for me.
Alla sömlösa nätter jag minns som var så långa, tänkte på minnen och allt som var så många. Jag vill inse att den tiden är över, men det är någons speciella stöd jag behöver. Jag ljuger för mig själv och för alla andra, jag har egentligen bara mig själv och klandra. Än idag har jag inte förstått, att han sa det i luren att det var slut för gott.

Jag skrev denna dikten, som är långt ifrån färdig, några veckor efter att det hade tagit slut. Jag minns att jag lyssnade på våran låt, tårarna bara rann, när jag kom till nuvarande diktens sista mening kunde jag verkligen inte fortsätta. Det tog lång tid att inse att den tiden var över, men bättre sent än aldrig. Nu idag känner jag att jag borde avsluta dikten så att jag kan fortsätta, leva vidare. Visst kommer han alltid ha en plats långt där inne, men nu blir han längre inget hinder för min väg, min väg till lycka. Det tog lång tid att inse att den tiden var över, men bättre sent än aldrig.

Love is like a war; easy to start, hard to end and impossible to forget.

3 kommentarer:

Emma sa...

Love is like a war; easy to start, hard to end and impossible to forget.

mhm, som fan...

farah sa...

Jätte fin dikt du skrev verkligen fin ,smart!!

Åsa sa...

Jag gillar också dikten riktigt mycket. Varför är det så svårt med kärlek?