Första dagen på min praktik var bra, även om jag inte visste hur jag skulle reagera när jag kom dit.
Allt var helt annorlunda än vad jag hade förväntat mig. Jag trodde att det skulle vara fler barn där, men det var bara tre stycken där och det är det hela tiden.
Barnen är de gladaste barnen som jag någonsin träffat trots att dem är sjuka. De leker och skrattar så mycket att jag nästan undrar; hur barn som är så sjuka kan vara så lyckliga? Men jag känner att jag inte riktigt klarar av detta. Redan första dagen fick jag så mycket värk att jag varken kunde stå, sitta eller ligga. Men det börjar gå över. Men jag kan dock inte sluta tänka på hur fel detta egentligen är, då barn inte skall vara sjuka. De är barn, och det gör så ont att tänka på hur mycket fördomar och kränkande personer de kommer att få stå ut med i livet.
De är ju precis som vi andra..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar