14 september 2008

Skrivuppgift nummer 1.

För cirka två år sedan började jag på den här utbildningen med målet att hjälpa människor.
Den här drömmen har jag än idag. Men det har varit två tuffa år med många sömnlösa nätter och oro på grund av vissa prov, arbeten och praktikplatser, men det har också varit många skratt och mycket glädje.

Det som har och är bra med den här utbildningen är att jag har lärt mig mycket, speciellt inom omvårdnad och att jag lär mig något nytt varje dag.
Jag har också träffat bra vänner som jag verkligen kan diskutera allt med.
Jag ser till och med upp till vissa lärare, vilket jag hade svårt att göra innan då de flesta lärare var kaotiska. Men den största fördelen är att jag måste kämpa för mina betyg då det är så att när jag kämpar, det är då jag känner mig som mest levande.

Nackdelarna är att oron alltid finns där. Att jag kan misslyckas även om jag kämpar och då blir jag så besviken på mig själv. Jag är verkligen en människa som vill lära mig men när det blir för tråkigt, vilket det blir ibland, så går det in genom det ena örat och ut genom det andra.
En annan sak som alltid har varit negativ är våra scheman. Även om vi klagat och sagt till så blev det tyvärr värre. Men det är bara att gilla läget.

Denna utbildningen kommer att ha stor betydelse för mig i framtiden, eftersom att jag vill hjälpa och vårda människor. Då vet jag hur jag ska göra.
Det här är min dröm och då vill jag verkligen lära mig hur jag skall utföra den.

4 kommentarer:

Dog lovers sa...

Jag tror att du har valt rätt program. För du kan ta hand om människor. och att vara orolig det är alla. Med eller mindre men det löser sig alltid fast man inte kanske blir hellt nöjd.

Åsa sa...

Ett genomtänkt och välstrukturerat inlägg! Du fångar verkligen samma känsla som jag har när du säger: "när jag kämpar, det är då jag känner mig som mest levande!" Så sant - och så otroligt snyggt formulerat!

farah sa...

jag håller med om att när man tycker någon man lär sig är tråkigt fastnar den inte i huvudet utan glöms bort. Det är detsamma här det du känner många prov och oro och stress men jag tror du klarar av det sara bara man har viljan så går allt. Det var viktigt det du sa om vänner att man ska ha de för att kunna diskutera saker och ting det är en viktig sak man måste ha för att kunna hjälpa de och få hjälp från de. Lycka till!!

Kååh. sa...

Det låter som att omvårdnadsprogrammet var rätt val för dig. I din text har du lyckats få fram mycket som de flesta elever på omvårdnadsprogrammet känner, att omvårdnadsprogrammet inte är så lätt som alla tror, att man måste kämpa för sina betyg och att det finns vissa knepiga lärare. Jag tror att tom på de flesta skolorna här i Malmö känner eleverna så inför deras skolor och klasskamrater. Hela din text framstår som positiv, men att du är rädd för att misslyckas är lite av den negativa sidan. Jag tror att man lär sig av att misslyckas, med tiden hittar man rätt väg och lyckas :)