Skrivuppgift N.1

Haha.. jag har nu läst en del av vissa inlägg där dem säger att dem visste på nåt sätt att dem skulle jobba mycket med äldre. Men MIN tanke om vad omvårdnasprogrammet va för något var något hel annat. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle jobba med äldre hade inte ens den tanken i huvet. Jag trodde att vi alltid skulle få se och vara med på action saker. Vad jag menar med action är att se på operationer som öppna kroppen och pilla på hjärtat eller tarmaran och olika fall.

Jag har varit med på operation då jag gick i 2:an. Jag praktiserade på kirurgen. De va grymt :) Jag fick se en cancer pat. som skulle operera bort en kroppsdel där cancern hade bosatt sig. De häftiga va då dem intuberade pat. jag fick kolla på kanske blev jag lite snurrig men de va de bästa jag kanske har varit med om. Jag har sett mycket på tv hur dem gör och har alltid önksat att få va med och stå där och sen står jag faktiskt där och ser på. Jag var med en hemsk sak men jag kännde mig verkligen i ER. Man hörde bara nåtgot larma riktigt högt och man ser alla bara springa mot de rummet. Men de roliga va att de va bara falsk alarm. Fastän de va falsk alarm så har jag ändå fått uppleva de jag ser på ER!! Och jag fick också se på olika fall.Visst har jag varit med om sånt men de var inte som jag hade tänkt mig att jag bara skulle få vara med om sånt.

Och innan jag skulle söka till Omv.programmet då fick jag höra från andra var att omv.programmet var bara för dem som hade dåliga betyg och att det var ett väldigt lätt linje. Men jag hade faktiskt goda betyg. Jag ska klart säga att det är inte rätt som folk tror för att de är en gaska svår program. Man ska lära sig om anatomi och fysiologi som då betyder hur kroppen är uppbyggd och hur den fungerar. Och om olika bakterier som låter så roligt ex på streptococer.. hahaha. Och om olika sjukdomar och hur man sen ska behandla patienten med värdighet och ha medkänsla, empati och ergomi m.m. Allt de ska man kunna både teoretik och praktiskt.

Det har varit väldigt stressigt och mycket press men hej jag lever fortfarande. :) Fastän de har varit eller funnits många nackdelar med läraren och skolan så har jag och min klass ändå klarat oss och jag är säker på att var och en av oss har fått mycket erfarenheter och många goda andra saker som dem och jag senare kommer föra de vidare då vi kommer ut i "vuxen livet" om man ska säga så. Jag har själv lärt mig mycket och glömt mycket. De är bara så. Jag pluggar och pluggar till provet jag skriver allt och jag kan det då. Sen så lämmnar jag in provet och kommer fortfarande ihåg saker och ting och det kan ta en vecka sen POFF allt är borta förutom dem lätta sakerna som jag bara kommer ihåg. Det har dem flesta skrivit i sina inlägg. Och de är sant. Men vi kan också mycket eftersom vi har varit ute i praktik och där fastnar allt. Eftersom man själv har provat. Jag tycker att de har varit roligt att har fått jobba med äldre, vuxna och ungdomar ute på praktiken. Du lär dig en massa och delar med dig en massa med dem människorna man träffar på där...

1:an och 2:an har varit tuffa år och 3:an har jag inte känt av än eftersom vi har precis börjat. Men 1:an kan jag tänka mig kan ha varit värst eftersom vi hade alltid olika lärare vi han inte lära känna den första läraren så kommer en helt ny lärare. Och vi hade STOOOR press på oss. De mesta var bara prov, prov och prov. Och våra mentorer var inte aktiva. Hade vi problem med nåt så var det antigen vårt fel eller så bryde dem sig inte. Men jag klarade mig i 1:an och hade bra betyg så jag var nöjd. Sen 2:an var det lite bättre då viste jag hur jag skulle handla och hur jag ska ta ansvar. För att i 1:an så var jag som en fisk som levde i havet och plötsligt kom jag ut från havet och dog. Eftersom fiskar kan bara leva i havet. På ett ungefär så var jag som en fisk. Jag visste inte vad jag skulle göra om jag hade problem det ända jag viste var bara att gå till mina mentorer och berättar för dem och att dem skulle hjälpa mig. Jag var ny där så jag visste inte vad jag skulle göra. Men mentorerna var inte till god nytta. Men när jag gick i 2:an hade jag lärt mig mycket sen innan och hur allt går till i skolan. Så jag visste hur jag skulle då handla och hantera saker vid olika tillfällen. Och nu 3:an vi får se hur det går. Ni kommer ändå att ta redan på hur det kommer och gå i 3:an. Bara ni föjer oss ända till slutet...! :P

Jag ångrar faktiskt inte att jag har valt denna linjen eftersom de var verkligen de jag ville studera och jobba med senare i framtiden. Men tror absolut inte att jag kommer att bli någon läkare som jag hade tänkt mig i hela början!! Istället för att säga till pat. att du har anemi (blodbrist) så säger jag.. mmm..men ja du har faktiskt meningit(hjärnhinneinflamtion).Hahaha.. De får väl bli sjuksötersk, men inte undersköterska, NOPP! Bortsett från utbildningen så har det varit mycket roligt med vänner och klasskamrater och alla dem roliga stunder som jag och mina vänner har upplevt. Man kommer ändå och sakna allt.. trots all stress, bråk, ig:en, utskällningarna m.m kommer ändå att sakna dem. Hahaha.. :D

Men nu så är det 3:an och det viktiga är att fokuseran på sina betyg. Och sedan stå på scenen och vara stolt över sina betyg och sig själv!!
SKRIKA: VI HAR TAGIT STUDENTEN... FY FAN VAD VI ÄR BRAAAAAAAAA!!! :D