Uppg 1

När jag skulle göra mitt gymnasieval då jag gick i nian hade jag ett mål. Att gå en yrkesutbildning då jag inte behöver plugga vidare efter gymnasiet för att få ett jobb.

Det var den största orsaken till att jag valde omvårdnadsprogrammet. Men jag hade en annan orsak också. “omvårdnads programmet är inget svårt, det är bland de lättaste” fick jag höra från många. Så det passade perfekt för mig som är skoltrött. Men egentligen, varför sa människor så? Var det för att Matte B och Engelska B bara var individuella val och inget obligatoriskt? Vi har faktiskt andra svårare ämnen som vi läser. Bara medicinskgrundkurs var jobbig. Vi skulle lära oss anatomin, fysiologin, och även patologin, hur det var uppbyggt , hur det fungerar och det sjukliga förändringarna. Det var svårt men en rutin fick vi lära oss, plugga in det, skriva prov och glömma det igen.

Det vi skrev prov på försvinner ganska snabbt efter men det jag lärde mig under min apu har jag än idag kvar. Ett exempel är hur jag förbereder en patient inför operation, hur jag lägger om ett operations sår, spolar kateter, tar b-glukos och vilka värde som är normalt. Men jag kommer tyvärr inte riktigt ihåg hur man behandlar en patient med arterioskleros eller tarmvred. Det kanske beror på mig vissa lär sig saker teoretiskt andra praktiskt. Jag är en av de som lär sig saker praktiskt.

Från vilket håll jag än ser det så har utbildningen har lärt mig mycket. Vi har haft det jobbigt och stressigt. Men jag har lärt mig mycket. Att ta hand om patienterna, att visa med känsla och empati, hur jag kan berätta en patient att den har cancer eller att berätta för en anhörig att dens nära har avlidit. Det kan kännas väldigt tungt för patienten och anhöriga att höra att livet börjar närma sig slutet. Man ska ha rätt “teknik” när man berättar.

Utbildningen har en stor betydelse för mig i framtiden eftersom jag tänker fortsätta inom denna branschen. Jag vet inte riktigt vad jag vill bli men jag vet att det är sjukvård som gäller för mig.
Förutom det har jag hittat mina vänner för livet 4 änglar som finns runt om kring mig i vått och torrt. Vi “tjafsar” kanske med varandra men dagen där på så är det precis som ingenting har hänt. Jag älskar er verkligen och var och en av er vet hur mycket ni betyder för mig. Det ända jag säger idag och den 4 Juni 2009 FY FAN VAD VI (5) ÄR BRA:P