Nu har det gått två år sen jag började på omvårdnadsprogrammet. Det har gått väldigt fort och jag undrar ibland ifall jag har tagit till mig av det jag har lärt mig. Ja, jag tror jag har gjort det i alla fall det mesta. Från början var det väldigt svårt att bestämma sig vilka kurser man skulle välja för man vill alltid praktisera på rätt ett bra ställe och att den praktiken kan utnyttjas i framtiden. Till slut valde jag social psykiatri och socialt behandlingsarbete det var nog det ändå alternativet jag kunde välja för dem andra kurserna verkade så ointressanta. Praktikerna jag hart gjort där har gjort att jag är mer förståelse för dem människor som har psykiska problem. Nu ser jag dem på ett annorlunda sett. Nu i trean har jag valt att inrikta mig mer inom psykiatri och kommer praktisera på psykiatri avdelningen. Jag ser väldigt mycket fram emot det och hoppas att jag kommer ”trivas”, fast att det kommer kännas psykiskt jobbigt.
Jag har ändå lärt mig rätt så mycket under åren som sjukdomar och behandlingar. Vad man ska göra vid olika behov och vid akut behov. HLR kan man verkligen ha nytta till i vardagen. Det är bra att vi har varit ute på praktik för då lär man sig mer och man kan se allt istället för att sitta i en bänk i skolan och lyssna lärarnas erfarenheter.
Det dåliga som har hänt under skolåren är att vi har bytt vissa lärare i olika ämnen och det har gjort att man måste ha ansträngt sig mer än vad man borde för att bevisa att man är duktig.
Jag kommer ha mycket nytta om det jag har läst i omvårdnadsprogrammet i framtiden. Jag kan få möjlighet till jobb medans jag pluggar och efter gymnasiet. Man har verkligen också utvecklats som person i gymnasiet. Jag har gjort stora framsteg i dem kurserna som jag inte trodde jag skulle klara av. Det är det positiva.
Nu när man går i sista året så tänker man mer annorlunda än förr, för att nu vet man ungefär vad man ska bli och man vet hur man ligger till i livet.
3 kommentarer:
Så klokt skrivet! Det är verkligen en värdefull förmåga att kunna se på sig själv och se att man har utvecklats som person. Det kommer man att göra hela livet, fast det ibland kan kännas som om man har fastnat... :)
Jag håller med om att man lär sig mycket mer på praktiken
än i skolbänken. Att läsa och memorera saker kan alla göra, men hur man ska göra irl klara inte alla av:))
Det är bra att man förstår det man inte riktigt vill förstå!!! och att man ser o behandlar andra människor som man själv vill behandlas även sjuka är ju människor,kul att höra du nu vet vad du ska inrikta dig djupare i i framtiden och att du tyckte den kursen du valt utan anledning gav dig mycket efrarenheter och självförtroende. lycka till!!!
Skicka en kommentar