Svenskuppgift nr. 3
Alla människor föds med ett öde som förutsäger ens liv då det formar en väg genom det. Med hjälp av föräldrar och vänner stabiliseras eller ostabiliseras våra vägar och därav formas vår identitet som idag för det mesta är självständig. Som man såg i pjäsen "Fröken Jolie" föddes man till den klass som ens respektive tillhörde och det var mycket svårt att bryta den kedjan om man inte kämpade sig genom hindrena som kom ivägen. Det var detta Jean ville uppnå för att känna makt han aldrig känt förr.
Idag så är det mycket som påverkar ens liv då samhället styr oss till en viss del samt ens närstående som känner en bäst och försöker göra det bästa av våra liv. Samhället vi lever i har en förutfattad mening om hur vi ska bete oss för att nå upp till de andra folket som bor i Samhället för att passa in. Därför tror jag att många folk anpassar sig efter vad folk, samhället eller ens närstående tycker och tänker om livet ex. att folk tar av sig sina piercingar på arbetsintervjuer för att passa in. Passar man inte in kan man bli utstött eftersom man brutit mot de sociala koderna och blir en utav dem som får det hårt.
När man är liten så lyssnar man på sina föräldrar, följer deras råd och gör som man blir tillsagd, men med åren börjar man bli allt mer självständig och försöker styra över ens eget liv med egna drömmar och mål. Ens föräldrar och närstående har också en stor del att säga till om när det gäller ens barns liv för att inte känna sig misslyckade som föräldrar men även för att det är deras skyldighet att uppfostra dem till bra individer.
Jag håller delvis med på den sista frågan eftersom det alltid finns två sidor av saken. Visst kan kärleken vara grymm då den inte är ärlig eller då man är girig och bara vill ha någon för frestelsen skull, men den kan också vara äkta då man upplever kärlek där man delar allt.
I pjäsen framkommer det tydligt att fröken Jolies och betjänten Jeans inte upplever riktig kärlek utan bara attraheras av varandra för att uppnå något som får dem att känna sig värdiga som människor.
3 kommentarer:
Tack Åsa!
Inga problem :)
Det här inlägget är snyggt formulerat, nästan lite poetiskt, speciellt i inledningen. Du kopplar ihop dina tankar med pjäsen Fröken Julie på ett relevant sätt (jag skrattade när jag såg att du skrev Fröken JOlie! Jag fick en bild framför mig där Angelina Jolie och Brad Pitt spelade pjäsen för oss!).
I de två sista styckena tappar texten sin rytm lite när du refererar till "frågan" som jag ställde. Försök att skriva utan att det syns att du har svarat på frågor. Texten ska "bära själv" och det ska finnas ett sådant flyt både i språk och innehåll att läsaren inte märker att skribenten har utgått från vissa frågor.
Ett sätt att lösa det är att utgå från ett nyckelbegrepp i varje stycke, t ex de vi tog upp under lektionen: makt, klass och relationer. Då underlättar man både för sig själv som skribent och för läsaren. I det sista stycket binder man sedan ihop vad man har kommit fram till. Vi ska öva på det mer!
Skicka en kommentar