Uppgift tre.

I dagens samhälle finns det många krav som man måste leva upp till för att passa in. Det kan vara utseende, personlighet och vilken samhällsklass man tillhör.

Jag anser att jag väljer min egen identitet, på grund av att jag väljer min egna vägar och val i livet. Jag tycker och känner som jag gör och det kan ingen ändra på. Jag har ju min egen personlighet vilket alla andra också har. Alla är olika.

Jag styr själv hur jag lever och hur min framtid kommer att se ut. Jag har mina egna mål. Jag följer mitt hjärta och man kan övervinna alla hinder om man bara vill. Jag anpassar mig inte så mycket om vad andra tycker om mitt liv, om det hade varit någon nära mig som hade varit orolig över mig så hade jag brytt mig, men om jag gör det som jag vill och som gör mig lycklig så gör jag det.

Enligt samhället och samhällsklasser så tror jag inte att det är lika vanligt nu som då. Då kunde till exempel en överklasskvinna inte vara med en fattig man eller tvärtom. Det var skamligt. Nu är det vanligt och det accepteras. Man tänker knappt på det. Det som dock finns kvar är stämpeln: "bortskämd snobb", som många överklassungdomar får höra. Jag kan inte riktigt förstå det för alla som är rika behöver inte vara bortskämda. Enligt mig så borde man inte dra alla över en kam. Annars så tror jag inte att det påverkar så mycket, men om det är någon samhällsklass som påverkas fortfarande så är det arbetsklassen som alltid får slita för både jobb och bostad.

Människor som bryter mot dem sociala koderna eller sticker ut blir oftast utstött av samhället tycker jag. Folk som har till exempel tatueringar och fullt med piercingar i ansiktet har kanske svårare att få jobb och vissa ser ner på dem. Som sagt är alla olika och alla bör accepteras för den man är.

På den sista punkten kan jag inte riktigt hålla med. När det kommer till kärlek så kan man aldrig veta vad som ska hända, men att ge sig in i kärleken betyder just att man skall kunna lita på den andra och att våga. Kärlek är något som är fint om man inte utnyttjar varandra, om man har riktiga känslor. I pjäsen stämmer det dock in på grund av att det är bara en lek, en attraktion är inte äkta kärlek. Kärlek innehåller så mycket mer. I pjäsen söker Fröken Julie bara bekräftelsen medans Jean vill högre upp på samhällsstegen. Man kan säga att de utnyttjar varandra.