18 november 2008

Fröken Julie

Skriv uppgift 3

Vår identitet är både vi och samhället som formar. Det beror på hur mycket vi ampassar oss. Så klart måste man tänka sig för innan man gör det mesta. Men är man så pass ampassad i samhället så behöver man inte tänka sig för, man vet redan vad som är rätt och vad som är fel utan att tänka. Tex så vet jag hur man hur man ska klä sig för att inte bli fel uppfattad.

Jag tycker inte att vi har direkta samhällskillnader här i Sverige. Ett kungabarn kan ha ett förhållande med en vanlig arbetarklass utan några större problem. Det är för att samhället har förändrats det anses att det inte är några skillnader här i Sverige. Pengar har en stor betydelse men inte när det gäller förhållanden. Rik och fattig? Det finns ingen som är direkt fattig i Sverige för ingen dör av svält.

Hur man lever styrs i större del av mig själ men man påverkas väldigt mycket av föräldrar/uppfostran, vänner och samhälle. Man ska anpassa sig till föräldrarna, hur de har uppfostrat mig, vad är rätt och vad är fel. RESPEKT, säger mina föräldrar att jag inte kan göra något så gör jag inte det helt enkelt för respektens skull.
Vännerna styr hur vi lever när man gör saker och ting tillsammans, man ger varandra åsikter om hur de beter sig eller så.
Samhället, så som man ska leva, Pliktetik kan man säga. På något sätt är samhället en plikt/regel etik. Det är en fastställd regel. Men man kan ju så klart anpassa det för just sig själv.

"I den grymma lek som kärleken är finns inget säkert, ingen att lita på - allra minst dig själv"
Kärlek kan absolut inte vara en lek, för att bara det börjar bli lek så är det inte allvar och kärlek måste tas på allvar. Annars så är det som sagt bara en lek, man kan i så fall vissa kärlek till flera samtidigt..

1 kommentar:

Åsa sa...

Du har löst uppgiften och du använder personliga exempel för att illustrera vad du menar. Texten är lite kortfattad och du håller dig till frågorna utan att utveckla ditt resonemang så mycket. Du sa att du hade bråttom när du skrev den och det märks i texten.

Jag är så fascinerad av att man i många andra kulturer än den svenska på ett så självklart sätt repsekterar föräldrarnas åsikter och viljor. I den svenska kulturen är det nästan lika självklart att man både som tonåring och vuxen ifrågasätter och utmanar föräldrarnas idéer om hur saker och ting ska vara (detta för att forma sig som individ i förhållande till omgivningen). Det är spännande att få höra andra perspektiv på det. Kultur är ju ett inlärt beteende som ingår i socialisationsprocessen så inget är ju mer "rätt" än det andra - det är bara olika synsätt man har.

Din text skulle också vinna på en tydligare inledning och avslutning där resonemanget knyts ihop tydligare och bildar en helhet.